Håll sökorden enkla. Du kan använd flera ord för att förfina din sökning.
Om du inte hittar det du söker kan du prova att skriva nya sökord i sökfältet.
Vilken redovisningsprincip du ska följa när du ska bokföra factoring beror på vad du har för bolag. Här sammanfattar vi vad som gäller beroende på om ditt företag följer regelverk K1, K2 eller K3.
K1 – för dig som driver egen firma eller handelsbolag.
K2 – för dig som driver ett mindre aktiebolag och inte har några planer på att låta företaget växa.
K3 – för dig som driver ett större aktiebolag eller vill expandera bolaget.
De främsta skillnaderna mellan att bokföra fakturaköp och fakturabelåning grundar sig i vem som äger fakturorna. Vid fakturabelåning äger du som företagare fortfarande fakturan, men den används som säkerhet för ett banklån. Fakturorna ska därför finnas med i din kundreskontra, och beroende på vad som avtalats kan ansvaret att se till att pengarna betalas in ligga på dig eller factoringföretaget. När du använder någon av Ikanos factoringtjänster sköter vi alltid påminnelsehantering och inkasso.
När du säljer dina fakturor övertar factoringföretaget äganderätten till fakturorna. Är fakturaköpet med regress behåller ditt företag risken för kundförluster. Om fakturaköpet är utan regress tar factoringföretaget över risken. Vid fakturaköp bokar du bort fakturan helt från balansräkningen, men om köpet är med regress behöver du göra en not om detta i företagets årsredovisning. Det beror på att det finns en risk för kundförluster som inte återspeglas i balansräkningen.
Läs mer: Vad kostar factoring?
Om ditt företag följer regelverket K3 ska belånade fakturor redovisas som omsättningstillgångar. Själva låneskulden ska redovisas som kortfristig skuld.
Vid fakturaförsäljning är det om risken överförs till factoringbolaget eller inte som avgör om kundfordran ska tas bort från balansräkningen. Endast om risken är väsentlig ska kundfordran ligga kvar i balansräkningen. Om det handlar om en mindre risk måste den redovisas som en not i årsredovisningen.
Om ditt företag tillämpar K2 får du inte redovisa de fakturor som du inte äger, men om det finns en förlustrisk behöver du reservera för det i balansräkningen. Den kan lösas upp när risk för kundförlust inte längre finns kvar. Företagets belånade fakturor ska alltid redovisas i balansräkningen.
För företag som tillämpar K1 följer i grunden samma regler som K2, med viss förenkling. Ett exempel är att företag som redovisar enligt K1 inte behöver lämna uppgifter i not kring risk för kundförluster.
Det säljande företaget ansvarar för momsen redovisas i samband med att fakturan upprättas.
Hos Bokföringsnämnden hittar du omfattande vägledningar till K-regelverken.
Ja, normalt sett behöver du boka bort kundfakturorna från balansräkningen. Undantaget är om du behåller en väsentlig del av risken för kundförlust.
Det ser olika ut beroende på om köpet är med eller utan regress, samt vilket regelverk du bokför enligt.
Det är aktuellt när du redovisar enligt regelverket K3 och har en risk för kundförlust kopplad till fakturaförsäljning.